onsdag, december 7
Julkalendern: Hippieflum, del 2
Det var inte bara i Indievärlden som hippifieringen kunde anas, även inom discon var den rätt tydlig. Kosmiskt var årets ballaste ord och var en kväll fylld med bra musik så kan man ge sig fan på att jag hade sagt kosmiskt minst tre gånger.
Många tyska synthkrautare fick återupprättelse. Ash Ra Temple och Peter Baumann. Italienska progmusiker från sent sjuttio / tidigt åttiotal så som Tantra eller Baffo Banfi stod högt i kurs. Varenda plattvändare odlade skägg och någon sorts början till långt hår. DFA med sin sedvanligt utmärkta fingertoppskänsla signade och utgav årets flummigaste discoskiva med Delia Gonzalez & Gavin Russom.
13 Moons - Delia Gonzalez & Gavin Russom MP3
Endast fyra låtar där ingen är kortare än tio minuter. Enbart gjord med hemmabyggda synthar. Dessutom såg de ut som om tiden hade stått still sedan 68.
Jakten på det flummiga resulterade till och med att man började snegla åt, den annars så avskydda, trance och progressive genren. The MFA fick en monster vältare med The Difference it makes och jag går fortfarande och väntar på att någon skall plocka fram Robert Miles bilåkartrance, ”Children”, från 96.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Neej, Robert Miles - nu fick jag en otäck jävla skräckfilmsflashback.
Jepp, Max. Den är riktigt läskig... Men allt är tillåtet i den heliga jakten på kosmiskt.
"Jakten på kosmiskt"... det låter som om Kosmiskt är namnet på en drog. Att lyssna på Robert Miles är väl i så fall som att käka limstift i abstinensnojja.
Men kan man verkligen sätta likhetstecken mellan kraut och hippie? Delia & Gavin känns närmare Terry Rileys matematiska musik än hedonistiskt flum tycker jag. Och hela Electrelane-skolan är ju egentligen bara hippie till håret. Hur många "riktiga" hippies skulle orka sig igenom en Nietzsche-bok?
Vad som nu är "äkte" hippie kan väl diskuteras i all oändlighet. Jag vill bara peka på en tendens under 2005 som har pekat åt mer flummighet, psykadelia och långt hår & skägg. Sedan väljer jag att kalla det för hippie då jag tror det framkallar associationer hos läsare som stärker min poäng.
Hur många "riktiga" hippies som är läskunniga vet jag inte... Och vad Nietschzzze (eller vad han nu heter) har med saken att göra övergår långt mitt okunniga intellekt. Men kanske någon med för många universitetspoäng förklara detta för en sådan obildad sate som mig. Inte för att jag är speciellt intresserad men någon kan väl få försöka...
Trender kommer och går, men Adrians koketterande med sina avbrutna universitetsstudier består...
Men menar Martin att hippies inte kan vara matematiska, utan enbart hedonistiska? Glömmer man inte bort undergruppen nördhippies då?
Alltså både Electrelane och delia & Gavin är ju teorikraut och de gillar att quota Nietzsches "eternal recurrence"-idé och sånt, men kanske är det just NÖRDHIPPIE som är trenden, typ snälla hippies som är hemma och läser böcker och meckar lite med technomaskiner, snarare än springa runt i typ irland med en flöjt.
Skicka en kommentar