onsdag, december 21

Julkalendern: Bio

Example
Något har hänt med filmbranschen. Säger jag, som En Riktig Analytiker. Jag vet inte om det hände 2005, troligen började det för länge sedan. Men det är nu vi verkligen får se de olika effekterna av en bransch i kris.

Biobranschen känner sig väl hotad av TV, DVD och Pirate Bay. De som vill se kvalitetsdramatik sitter hemma och kramar sina "Six Feet Under"-boxar och de som vill se splitternya filmer köper en extern hårddisk och laddar ner.

Utan årliga blockbusters kommer biograferna inte gå runt. Astoria cinemas kan sälja hur många cappuccinos som helst, men de behöver ändå en Harry Potter eller "Star Wars" då och då. ”Varför i helvete kunde inte Tolkien ha låtit Frodo vandra runt i fyra böcker i stället för tre?” muttrar biocheferna och längtar efter att Peter Jackson tar itu med ”Bilbo”.

Idéerna till storfilmer har börjat ta slut, vilket kan förklara nyfilmatiseringar av ”Kalle och chokladfabriken”, ”Stolthet och fördom”, ”King Kong” och ”Zorro”. Man får väl räkna "Batman Begins" till den här gruppen också, för så otroligt nytt var det inte att se hur Bruce Wayne blev Läderlappen. Det mest bisarra exemplet på nyinspelning är helt klart den kommande ghettomusikalversionen av ”Rännstensungar”.

När man inte kan återanvända en gammal idé får man se till att faktiskt förverkliga de projekt som legat och mognat länge, länge. Efter många års problem kom ”Liftarens guide till galaxen” till slut som film och ikväll har dataanimatörernas version av landet Narnia premiär över hela Sverige. Båda två har väl i princip bara lett till den nästan larvigt tråkiga slutsatsen att böckerna ändå är bättre.

Andra utdragna projekt som nu verkligen realiseras verkar mer spännande.

Den första (ryska) filmatiseringen av Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” har nu blivit klar. Tidigare ryska försök har slutat med diverse övernaturliga olyckor, men de skyddade sig väl med lite egen trolldom och rodde 40-miljonsprojektet i land.

Den kommande filmen om Mark Chapman som sköt Lennon är väl det närmaste man någonsin kommer att komma en filmversion av ”Räddaren i nöden”. Chapman var besatt av J.D. Salingers bok som och bar med sig den vid mordet. Tanken var att hans understrykningar i den skulle vara hans enda vittnesmål, men det misslyckades. ”Räddaren i nöden” har 26 kapitel och filmen om Chapman ska heta "Chapter 27".

Och så ska Spike Jonze tydligen göra film av Maurice Sendaks ”Till vildingarnas land”.

Vad kommer den här utvecklingen leda till på sikt? För det första kommer väl nästa år att ge oss de länge omtalade filmversionerna av ”Dallas” och ”Miami Vice”, eftersom det verkar vara på tok för jobbigt att hitta på en ny intrigerande släkt eller en ny polisduo.

Men kommer vi också att få något av det vi gått och längtat efter? Kommer filmen (som jag skrev om förut här) om den unge Fletch? Och kommer Philip Seymour Hoffman eller Will Ferrell äntligen att spela Ignatius J. Reilly i ”Dumskallarnas sammansvärjning”? Jag gissar att det inte blir av, utan att jag om ett år kommer sitta här och inte göra annat än långrandigt klaga på "Superman returns".

6 kommentarer:

Jonas sa...

Folk brukar kommentera mina faktafel. Så därför tycker jag att jag kan bjuda på den här, från Bio.nu
(http://www.bio.nu/film/?id=100943) om att "Chapter 27" syftar på boken "Catcher in the Eye". Jodå, det är där räddaren är, i ögat...

fredrik sa...

som allltid lysande jonas. jag röstar för att jag får köpa dig och adrian varsin öl som tack. engelska, fredag. strunta i julmiddagar med släkten.

malte sa...

jag tycker allt att räddaren gör sig bättre där än i rågen. för vad gör han i rågen? det har jag alltid undrat.

Jonas sa...

Rågen är väl farligare än havren, alltså har räddaren prioriterat att stå och fånga folk så att de inte faller i rågen.

R sa...

När vi ändå är inne på bio och Salinger kommer jag ju osökt att tänka på den halvtaskiga "Conspiracy", där Mel Gibsons paranoida karaktär äger ett oräkneligt antal utgåvor av just "Catcher in the Rye". Fråga mig dock inte varför... Kanske är han besatt av Mark Chapman.

Jonas sa...

Shit, jag äger i alla fall fyra utgåvor av "Catcher in the Rye"... Är jag därmed paranoid?