onsdag, maj 22

Beyoncé: Filmen

Example

Få megakändisar idag lyckas styra bilden av sig själva lika hårt som Beyoncé. Ändå vet vi en hel del om henne, men mycket av det är exakt vad hon vill att vi ska veta. Även på det viset är hon fantastiskt skicklig. Det märktes inte minst i "Life Is But A Dream", den självbiografiska film som hade premiär på HBO i vintras.

Det är Beyoncé som är i bild. Det är hon som pratar. I scenerna från skivinspelningar får vi se henne sjunga, aldrig hur någon annan sitter vid ett mixerbord.

Redan Madonna var visserligen medproducent till "In Bed With Madonna", men med "Life Is But A Dream" gick Beyoncé ett steg längre och var även medregissör.

Beyoncé vet att hon inte kommer undan. Hon måste dela med sig. Hon pratar om det i filmen också, hur hon slits mellan att behålla sin integritet och att vara generös mot fansen. Så hon visar därför inte bara upp liveframträdanden, utan även datorkamerafilmade dagbokssnuttar från hotellsängar, ultraljudsbilder, ett tal hon höll på sin bröllopsmiddag, en festfilm där hon och hennes tjejkompisar sjunger Cardigans "Lovefool". Hon berättar om sitt missfall. Det är därför väldigt personligt och rörande, men hela tiden manipulativt.

De små scener där Beyoncé på något sätt verkar bossig känns inlagda för att visa att visst, hon har en sådan sida. Hon kan vara hård, men är rättvis. Hon visar också att hon inte heller gör allt själv. Koreografer och datakillarna som gjorde projektionerna till henne framträdande på Billboardgalan får säga några saker. De skäggstubbiga datamännen får faktiskt säga mer än Beyoncés föräldrar, Jay-Z och före detta gruppkollegor sammanlagt. De får nämligen inte säga någonting alls.

Inga kommentarer: