Några väldigt stora, men samtidigt korta fyllde femtio år under 2008:
- Prince, 157 cm.
- Madonna, 161 cm.
- Michael Jackson, 175 cm.
- Smurfarna, tre äpplen.
När jag till tidigare års julkalendrar har föreslagit att vi skulle ha med en lista på de som dött har Adrian sagt nej, med invändningen att vilka som dött inte säger något om året. Men visst säger själva mottagandet av födelsedagar och dödsfall väldigt mycket om nutiden?
De här femtioårsdagarna och dödsfallen möttes med en medvetenhet om att många av dem var de sista av sina slag. De verkade under en annan tid och fick ett genomslag som är svårt numera. Eller underskattar jag dagens konstnärer? Står jag för nära för att se det?
Jag tror inte det. För när dagens modeskapare kastar in handduken, kommer de omskrivas på ledarsidor som Yves Saint Laurent? När dagens tv-programledare checkar ut, kommer det leda till debattartiklar som de om Lennart Swahn? Och om Heath Ledger inte hade dött i förtid, skulle han kunnat "förändra mansrollen" som Paul Newman sades ha gjort?
På Madonnas femtioårsdag pratades det i morgonsoffor lite kort om hennes musik, om alla hits hon pumpat ur sig, om hur hon lyckas känna av trendvindarnas riktning. Sedan gick diskussionerna vidare till jämförelser med nutidens stjärnor. Som sådana jämförelseobjekt är Prince och Jacko sämre. De har själva ballat ur och ingen av deras påstådda arvtagare har verkligen blivit superstjärna. Men med Madonna är det bara att dra fram Britney Spears och konstatera att hon är kändis mer än artist. Om Britneys femtioårsdag i december 2031 uppmärksammas, så finns det inga "Holiday" eller ens någon "Frozen" att prata om.
Med dagens motsvarigheter till Smurfarna vet jag inte om vi kommer fira femtioårsdagar. Är Byggare Bob, eller vad det nu kan vara, lika tidlös och formbar? Se bara på bilden ovan, hur samma Smurfina har kunnat hänga med genom att uppdateras genom decennierna. Ungefär som Madonna, men utan att byta hårfärg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar